Ett psalmodikon är ett musikinstrument som utgörs av en långsmal resonanslåda med en sträng spänd över en greppbräda mellan ett stall och en snäcka. Vid spelning läggs instrumentet på ett bord, och toner frambringas genom att man antingen knäpper på strängen eller spelar på den med en stråke. Mest känt är nog prästen Johan Dillners (född 1785, död 1862) psalmodikon från 1830, som användes i en del av Sveriges fattigaste församlingar i stället för orgel (som var för dyr). Instrumentet var populärt vid husandakter och bland kringresande predikanter.

Psalmodikon förekommer även med mer än en sträng.

Någon bestämd standard för hur ett psalmodikon ska se ut finns inte, utan de mest skilda lösningar på en resonanslåda finns representerade.

Det är mycket lätt att lära sig spela på ett psalmodikon i och med att det (oftast) finns endast en sträng, samt att tonerna är tydligt utmärkta i greppbrädan genom jack. Varje jack (= ton) kan ha en siffra eller annan markering. Ett annat sätt att markera de rätta tonlägena är små pålimmade trälister (bandstavar), så att man får band såsom på en gitarr. Under förutsättning att bandstavarna placerats rätt blir det lätt att spela rent.

Under 1800-talet utgavs flera böcker där olika sånger, främst psalmer, var utmärkta med psalmodikonets siffror över sångtexten. Ett exempel är Pehr Thomassons Sånger med melodier i zifferskrift till psalmodikon, utgiven i Carlshamn 1850. Dillner sade att han kunde lära vem som helst att hantera ett psalmodikon på bara två timmar.